TENS / Smärtlindring

Program: Högfrekvent och/eller lågfrekvent

Det har i allmänhet ingen betydelse var rött resp. svart stift placeras. Vid högfrekvent stimulering rekommenderas en pulsbredd på 60 µs.

Högfrekvent                 Lågfrekvent

Program: Högfrekvent eller lågfrekvent

Högfrekvent:

1. Elektroderna placeras paravertebralt inom samma segment som smärtan.
2. Elektroderna placeras, om sensibiliteten är normal, på kontralaterala kroppshalvan t.ex. foten.

Lågfrekvent:
Elektroderna placeras på kontralaterala kroppshalvan inom samma myotom som smärtan.

Högfrekvent                 Lågfrekvent

Lumbago

Program: Högfrekvent

Det har i allmänhet ingen betydelse var rött resp. svart stift placeras. Stora elektroder ska med fördel användas. Placera elektroderna i smärtans utbredningsområde.

Postherpetisk neuralgi
T.ex. i höjd med Th6–Th7 på höger sida.

Program: Högfrekvent eller lågfrekvent

Högfrekvent: Elektroderna placeras där sensibiliteten är normal, dvs. inom dermatomen just över eller under det angripna segmentet. Alternativt kan elektroderna placeras inom samma segment på den kontralaterala kroppshalvan.

Lågfrekvent: Elektroden måste placeras så att kraftiga muskelkontraktioner uppstår i Th6–Th7 innerverad interkostalmuskulatur, vilket kan vara svårt.

Högfrekvent                 Lågfrekvent

Cervical rhizopati
C6-utbredning, höger sida. Smärta i överarmen som strålar ut i tummen.

Program: Högfrekvent och lågfrekvent

Högfrekvent: Om sensibiliteten är normal. Stimulera i området för smärtan. (dermatom).

Lågfrekvent: Stimulera över muskler i myotomet ex. biceps och extensor carpi radialis.

Högfrekvent                 Lågfrekvent

Lumbago med sacral rhizopati. Med högersidig S1-utbredning.

Program: Högfrekvent och lågfrekvent

Högfrekvent lumbalt och lågfrekvent vid sensibilitetsnedsättning i benet.

Övre placering: högfrekvent. Undre placering: lågfrekvent.

Lumbosacral rhizopati
Med L4-distribution höger sida.

Program: Högfrekvent eller lågfrekvent

Högfrekvent: Över L4-innerverad hud om sensibili- teten är normal.

Lågfrekvent: Över L4-innerverad muskulatur. En diagonal position ger ofta bra muskelkontraktioner.

Övre placeringar: lågfrekvent. Undre placering: högfrekvent.

Med utbredning i vänster axel, lateralt ned över deltoideusfästet.

Program: Högfrekvent ev. även lågfrekvent

Placera en elektrod ovanför ledspringan, den andra över deltoideusfästet.

Med utbredning i höger sida.

Program: Högfrekvent eller lågfrekvent

Elektrodparen placeras helst över stora nervstammar där smärtan är mest uttalad. I vissa fall kan placering på motsatta sidan prövas. Central smärta är ofta en svårbehandlad diagnos.

Högfrekvent/lågfrekvent

ex. revbensfraktur

Program: Högfrekvent

Det är vanligtvis inte nödvändigt att fastställa den segmentella innervationen i den smärtande delen av skelettet.

Elektroderna placeras så att de omger det smärtande området, vilket som regel ger god smärtlindrande effekt t.ex. vid revbensfraktur eller kotkompression.

Höger sida.

Program: Högfrekvent

En elektrod placeras i höjd med eller proximalt om höftleden och den andra mitt på lårets utsida. Det har i allmänhet ingen betydelse var rött resp. svart stift placeras.

Program: Högfrekvent

Elektroderna placeras på var sida om ledspringan för att underlätta knäflexion.

Smärta från muskelspänningar är vanligast i nack- och skulderbladsområdena. Oftast kan man hitta »trigger»-punkter eller speciellt ömma områden.

Program: Högfrekvent eller lågfrekvent

Placera elektroderna inom smärtområdet, helst över ömma punkter. Vid intra-scapular smärtutstrålning är stimulering med två elektrodpar lämplig.

Högfrekvent                 Lågfrekvent

Program: Högfrekvent

Elektroderna placeras i det smärtande området, antingen på ryggen eller magen, eller både fram och bak samtidigt.

Program: Högfrekvent

Elektroderna placeras i det smärtande området (i L1- segmentet i ljumsken, eller över SI-leden på ryggen). Undvik att koppla ihop ett elektrodpar över symfysen.

Program: Högfrekvent

Placera två eller fyra elektroder i området för smärtan, vanligtvis i korsryggen. Stora elektroder används med fördel. Längre fram i förlossningsarbetet flyttar sig ofta smärtan framåt/nedåt. Behåll två elektroder i ryggen och komplettera med två elektroder över höfterna/ned mot ljumskarna. OBS! Undvik att koppla ihop ett elektrodpar över uterus.

Dysmenorré

Program: Högfrekvent

Elektroderna placeras i det smärtande området antingen på ryggen eller på magen eller på båda ställena samtidigt.Vid ischemiska smärtor kan man vid akuta besvär använda sig av högfrekvent stimulering med mycket hög strömstyrka under kort tid (60 sek.), s.k. högintensitetsstimulering.

Program: Högfrekvent

Elektroderna placeras över det smärtande området. Det har i allmänhet ingen betydelse var rött resp. svart stift placeras. Vid ischemiska smärtor kan man vid akuta besvär använda sig av högfrekvent stimulering med mycket hög strömstyrka under kort tid (60 sek.), s.k. högintensitetsstimulering. Denna utprovas oftast på kardiologklinik.