Ellära

Ström betecknas I och mäts i ampere (A). Den strömstyrka vi använder vid TENS, NMES och elakupunktur är så svag att den mäts i milliampere (mA). Strömstyrka kallas också amplitudnivå. Motstånd betecknas R och mäts i ohm (W). Hudens motstånd vid behandling med hudelektroder är ca. 1000–1500 W. Vid behandling med elakupunktur sjunker hudmotståndet till ca. 600 W eftersom huden penetreras med en nål.Spänning betecknas U och mäts i volt (V). Spänningen är den kraft som driver strömmen.
Batteriet i stimulatorn är energikällan. I Cefars stimulatorer finns en konstantströmsgenerator. Detta innebär att om amplitudnivån är inställd på 20 mA, så är det vad stimulatorn ger ut oavsett motstånd. Det innebär också att spänningen varierar beroende på vilket motstånd som finns.Dessa tre parametrar: Ström, spänning och motstånd bildar Ohms lag: U = R x I

För att kunna behandla en patient med elstimulering krävs en sluten strömkrets. Detta innebär att det vid TENS och NMES behövs två elektroder och att två nålar kopplas ihop vid elakupunktur. I Cefars stimulatorer finns växelström. Växelströmmen består av en bifasisk pulsform. En bifasisk pulsform kan antingen vara asymmetrisk eller symmetrisk. TENS har en bifasisk asymmetrisk pulsform d.v.s. polariteten har betydelse. I praktiken innebär detta att det är större aktivitet under den svarta elektroden. Detta kan vara av betydelse vid val av elektrodplacering.
NMES och elakupunktur har bifasisk symmetrisk pulsform. Det innebär att det är lika stor aktivitet under båda elektroderna/nålarna. Det har alltså ingen betydelse var man placerar den röda respektive den svarta elektroden/nålen.

Bifasisk asymmetrisk pulsform: TENS

Bifasisk symmetrisk pulsform: NMES

Frekvens betyder antal pulser per sekund och mäts i hertz (Hz). Inom elektroterapin kan man välja att behandla patienten med olika frekvenser. Vid högfrekvent TENS och högfrekvent elakupunktur används frekvenser mellan 50–120 Hz. I Cefars stimulatorer är frekvensen ofta förinställd på 80 Hz.

Högfrekvent TENS 50-120 Hz
Lågfrekvent TENS och lågfrekvent elakupunktur är konstruerade så att strömmen kommer i s.k. pulståg med 8 pulser i varje tåg. Detta gör stimuleringen mer behaglig för patienten. Vid lågfrekvent stimulering används vanligen 2 Hz.

Lågfrekvent TENS 2 Hz i pulståg (2 pulståg/sek. med 8 pulser i varje)
Vid pulsbreddsmodulerad högfrekvent TENS och pulsbreddsmodulerad högfrekvent elakupunktur används ofta 80 Hz. Moduleringen bygger på att pulsbredden ändras under ett givet tidsintervall. Till exempel kan pulsbredden minska från 180 µs till 70 µs och öka till 180 µs igen på 2 sekunder.

Pulsbreddmodifierad högfrekvent TENS 50-120 Hz
Vid NMES används vanligen frekvenser mell-an 20–120 Hz. Frekvensen varierar beroende på vilket ändamål man har med stimuleringen. Frekvenser under 20 Hz ger genom vibration uppvärmning, återhämtning eller cirkulationsökning. Högre frekvenser (>20 Hz) används för facilitering eller för att få kontraktion i muskeln.

Varje puls varar en specifik tid. Detta kallas för pulsbredd och mäts i mikrosekunder (µs) eller millisekunder (ms). Pulsbredden vid TENS och elakupunktur är vanligen 180 µs.Vid NMES varierar pulsbredden beroende på hur stark man vill att stimuleringen ska vara. Den kan t.ex. vara 200 µs vid behandling av mindre muskelgrupper och 400 µs vid behandling av större.

Pulsbredd TENS, NMES och elakupunktur (vänster till höger)

Amplitud kallas också strömstyrka och mäts i milliampere dvs. tusendels ampere. Nivån på strömstyrkan regleras alltid individuellt vid varje behandling och gärna av patienten själv. Pulsbredden är ett sätt att reglera energimängden (jmf. amplitudnivå). En smal pulsbredd är lämplig att använda när behandling sker på känsliga, rikt innerverade områden som t.ex. ansiktet. Med en smalare pulsbredd kan amplitudnivån höjas högre vilket medför att det blir lättare att hitta rätt amplitudnivå utan att patienten vid minsta höjning av strömstyrkan riskerar att uppleva smärta.

Amplitud mA, Pulsbredd µs

Använder man små elektroder (t.ex. 40 x 60 mm) och har en amplitudnivå på 20 mA kommer stimuleringen att kännas starkare än om man har större elektroder (t.ex. 80 x 130 mm). Detta beror på att strömmen "sprider ut sig" på den större elektroden och inte blir lika koncentrerad. Behandlar man patienten med en stor och en liten elektrod kommer patienten att uppleva en starkare stimulering under den mindre elektroden. Vid elakupunktur är strömkoncentrationen högre eftersom nålen har en liten yta. Därför behandlar man vanligen med lägre amplitudnivå, runt 5 mA.