TENS / Smärtlindring

När använder jag högfrekvent stimulering?
Erfarenheterna visar att högfrekvent stimulering ofta är den mest effektiva vid artros, arthrit, lumbago, cervicalgi, graviditetsrelaterade rygg- och bäckensmärtor, förlossningssmärtor, menssmärtor, fraktursmärtor samt postoperativa smärtor.

Var placeras elektroderna?
Elektroderna placeras som regel över eller i närheten av det smärtande området eller över ett område som är segmentellt relaterat till smärtområdet. Den negativa elektroden placeras om möjligt över den mest smärtsamma punkten. Avståndet mellan elektroderna ska vara minimum 3 cm och maximum 30 cm.

Hur ska stimuleringen kännas?
Strömstyrkan justeras så att stimuleringen ger starka men behagliga parestesier, pirrningar,inom området för smärtan. Observera att det vid behandling med högfrekvent stimulering är viktigt att patienten har en normal beröringssensibilitet i området där elektroderna placeras.

Hur länge ska jag stimulera?
Liksom smärtlindrande läkemedel ger TENS en tillfällig smärtlindring som dock kan kvarstå i flera timmar. Vanligen behandlar man 30–60 minuter, 2–4 gånger dagligen. Vid högfrekvent stimulering får en del patienter endast smärtlindring under stimuleringen, vilket medför att stimuleringstiden kan bli flera timmar per dag. Induktionstiden för att uppnå smärtlindring varierar från omedelbar effekt upp till någon timme.

När använder jag pulsbreddsmodulerad högfrekvent stimulering? Pulsbreddsmodulerad högfrekvent stimulering är en typ av högfrekvent stimulering där pulsbredden varierar kontinuerligt. Detta ger en böljande känsla, vilket kan kännas behagligare än en konstant pulsbredd. Pulsbreddsmodulerad högfrekvent stimulering används vid samma indikationer som högfrekvent stimulering – se därför "Högfrekvent stimulering" för ytterligare information.

När använder jag lågfrekvent stimulering?
Lågfrekvent stimulering är oftast mest effektivt vid utstrålande (projicerade) smärtor i armar eller ben (rhizopati), vid tillstånd med nedsatt eller förändrad beröringssensibilitet, vid djup muskelsmärta, ischemisk extremitetssmärta eller när eftereffekten från högfrekvent TENS är kort. Synliga muskelkontraktioner eftersträvas i de muskler som är segmentellt relaterade till det smärtande området (myotom).

Var placeras elektroderna?
Elektroderna placeras över motoriska nerver eller stora muskelgrupper. När motoriska nerver stimuleras bör elektroderna placeras över muskelbuken med den negativa elektroden över motorpunkten.

Hur stark ska stimuleringen vara?
Stimuleringen ska kännas behaglig och ge synliga muskelkontraktioner. Tänk på att patienten ofta känner stimuleringen tydligt innan man ser kontraktionen.

Hur länge ska jag stimulera?
Vid lågfrekvent stimulering är behandlingstiden 20–45 minuter, 3 ggr/dag. Tänk på att lång stimuleringstid kan ge träningsvärk. Börja därför med en kortare behandlingstid som sedan trappas upp och avsluta behandlingen med muskeltöjning.

När använder jag blandad frekvensstimulering?

Vid blandad frekvensstimulering aktiveras muskelnerver (2 Hz) samtidigt som grova beröringsnerver stimuleras (15 Hz eller 80 Hz). Stimuleringen växlar mellan de olika frekvenserna var tredje sekund. Detta ger en kombination av högfrekvent och lågfrekvent stimulering vilket kan leda till en effektivare behandling.

Vid TENS kan kolgummielektroder och gel eller självhäftande elektroder användas.Kolgummielektroderna finns i olika storlekar. De ledande egenskaperna försämras efter hand och elektroderna bör bytas efter 4–6 månaders användning. Använd kolgummielektroder med klistrande gel (Tacgel) eller med elektrodgel (Blågel). Används elektrodgel (Blågel) bör elektroderna fästas med tejp.De självhäftande flergångselektroderna finns i flera kvaliteter och storlekar. Livslängden för de självhäftande elektroderna är starkt beroende av skötsel men räcker normalt ca. 1 månad. Om man använder TENS ofta och under lång tid är det viktigt att låta huden under elektroden vila mellan behandlingarna. Försök även att variera elektrodplaceringarna lite så att elektroderna inte placeras exakt på samma hudområde varje gång.

Graden av smärtlindring avtar i vissa fall med tiden, dvs. TENS kan ha mindre effekt efter lång tids användning. För att minska risken för toleransutveckling kan följande åtgärder vidtas:

• Gör täta uppföljningar.
• Lär patienten använda olika stimuleringssätt.
• Variera elektrodplaceringen.
• Om patienten trots ovanstående åtgärder får sämre eller ingen effekt av TENS- behandlingen, gör ett uppehåll i 1–2 veckor för att sedan återuppta TENS-behandlingen.

Uppföljning ska göras med täta intervall. Vid långvarig smärta kan det behövas fem till tio behandlingar innan resultat erhålls, vid vissa diagnoser, t.ex. knäartros, ännu fler. Varje elektrodplacering utvärderas efter minst 30 minuters stimulering. Ibland måste olika elektrodplaceringar testas för att uppnå ett optimalt resultat. Om patienten kan hantera stimulatorn efter en första instruktion, gör en uppföljning inom en vecka. Därefter bör uppföljningarna göras efter en månad, tre månader, sex månader och ett år. Vanligtvis har utprovaren uppföljningsansvar.